Hey!

Ibland kan jag undra hur gammal jag igentligen är, jag beter mig som tolv men är snart 22.
Jag blir så less på den jag är, den person jag blivit.
Vad kan ha gjort att allt blev så här?
Jag vet att jag vill inte vara vuxen, jag vill inte känna ansvar, lite ansvar kanske men inte för mycket.
Jag klagar nästan alltid på andra, och tycker att dom bara klagar på mig, men det är ju jag som ställer till allt.
Jag brukar offtsa tycka synd om mig själv bara för att få uppmärksamhet.
Jag känner mig offtast själv, även när jag är med någon.
Jag öppnar mig lätt för andra, dom tycker nog då att det är lite skrämande, och sen blev de inge mer me de, dom vill ju endåså inte vara med mig.
Vill någon vara med mig?
Sånna här dagar kan jag känna mig värdelös, jag är inget.
Jag vill bara grina, men jag får aldrig ut några tårar.
Jag kan bli så arg på mig själv när jag tycker illa om andra.
Det är ju klart att jag har snackat skit, jag ångrar allt jag sakt om någon nästan på engång, men jag gör alltid om samma misstag om och om igen.
Jag vet att alla snackar om varandra, men jag vill ju inte att någon ska snacka om mig så varför jag då mot andra?





Avundsjuka eller är det bara ren ilska?





Ibland vet jag inte vad jag tänker, jag är bara arg då, me det  hjälper att skriva om det, och jag förväntar mig inte att någon ska läsa det.
Jag har ju den här bloggen för att skriva det jag vill, inte för att ränka på vad jag kan skriva och inte, jag skriver ju vad jag vill och det kommer jag att göra också!



Jag har tänkt på min Mamma väldigt mycket nu den senaste tiden, och jag saknar henne så himla mycket.
Jag vill inte vara utan dig ju, jag känner mig så ensam och vilsen.
Jag brukar tänka på dig jätte offta, och undra om du finns med mig här.
Jag brukar inbilla mig att jag känner dig lukt, det måste ju vara så för det är ju bara jag som känner dig.
Ibland kan jag glömma bort hur din röst låter, och det gör mig så ledsen.
Jag har några kort på dig som jag brukar titta på, resten har jag i mitt huvud.
Jag vet att mitt liv skulle vara mycket bättre om du fanns, jag skulle aldrig ha blivit så här om du hade levt.
Om du vakar över mig som jag hoppas att du gör, så snälla hjälp mig med mitt liv, gö mig till en  bättre människa, gö mig som du var.



Jag inser nu ganska snabt att det är bara jag som kan ändra på mig själv, ingen annan.
Så det är kanske kört för mig dårå...




nä, men nu ska jag röka...

jag har bara hafft en dålig dag och varit ledsen, imorgon är det nog bättre.
 
Kram