Lose control by falling

Hey!

Nu börjar det att spöka..

Har en grop i halsen som inte går att få bort.
En grop av ångest,ensamhet och längtan efter lycka..

Lyckan är något man tar förgivet. Man tror att den finns där.
Man blir blind av något man trott alltid varit där.
Finns lyckan?
Hur kan någon veta hur den känns?
man kan känna sig lycklig i några sekunder, sen är den borta.
Är det lycka?
jag vet inte, jag vet ingenting

Fråga mig inte om något, då jag inte kan fråga mig själv


Varför gör det ont när man tänker?
Tänker på sånt man vill ska vara bra?
Vem lurar man? Man lurar bara sig själv.
Kroppen känner än bättre än någon annan.
Men? Ska kroppen få bestämma över hjärtat?
varför känns det så fel att skriva detta?
Jag har en massa frågor som söker svar.

Svaren finns i mig själv, det är bara jag som vet dom, men väljer att dölja dom.

Hur kan man älska någon annan om man inte älskar sig själv?


Man ger bort sin själ sitt allt.

Jag har lidit av denna deppresion länge nog nu.
Det är allvar, allt som händer är allvar, men man tar det som en lek.
Man leker med sig själv.

Andra får den glada fina uppfattningen av mig.
bakom fasaden döljer sig ilska och agg.
Jag vill ha närhet, massor av den, utan den är jag körd.
kan inte leva utan luften från dig.
Luften ger mig liv, tar du luften ifrån mig så dör jag.


Hur kan man hata sig själv så mycket?
Att man sakta tynar bort i sanden.
Sanden som senare blåser bort, som mitt liv gjorde.

Sanden ligger i din hand
 särar du på fingrarna för mycket så försvinner jag bara mer, tills sanden är borta.
Håll ihop dom, håll ihop oss.


jag är så vek, så jävla kännslig
En jävla kärring!
Blir så trött på mig själv.






Kommentarer
Postat av: Dessan

Lyckan som ska vara så enastående, men aldrig får man veta vad det egentligen är. Jag förstår dig älskling! Men jag tycker det är så hemskt synd att man aldrig ska få veta riktigt vad lycka är. Det är som du säger, man tror sig veta vad det är men det stämmer nog inte. Man blir lurad. Jag försöker att ge dig närhet så gott jag kan. Det är så konstigt med mig, jag känner mig alltid så skyldig när människor mår dåligt. Alltid tänker jag att det är mitt fel även om jag vet att det är inte så. Men hur som helst älskling så vet du att du kan prata med mig! Jag älskar dig

2009-06-09 @ 14:50:19
URL: http://thegreatpassion.blogg.se/
Postat av: Anna

Maria?



Jag tror att du bara måste börja att vara ärlig emot dig själv. Du måste precis som du gjorde i detta inlägg kunna visa att du som alla andra är sårbara. Man behöver inte hela tiden hålla upp en bild av sig själv som den där starka häftiga personen som klarar allt utan att visa känslor, bli ledsen, glad eller arg.



Jag hoppas att du kan hitta en väg, en väg ur det där som drar ner dig! För jag vet att du är en underbar person. Någon som är värd att må bra.



Kramar

2009-06-12 @ 11:52:53
URL: http://egopix.blogg.se/firsttimeuser/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0